Förr eller senare exploderar jag av John Green
Titel: Förr eller senare exploderar jag
Originaltitel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Förlag: Bonner Carlsen
Språk: Svenska
Antal sidor: 308
Antal sidor: 308
Handling: (Från adlibris.se)
Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Mina tankar:
Jag gillar Hazel. Jag älskar Augustus. Jag hatar cancer. Eller egentligen känner jag väl som karaktärerna i boken: Jag hatar inte cancern, utan universum. Innan jag började läsa Förr eller senare exploderar jag hade jag hört så mycket gott om den. Alla (nej, jag överdriver nog inte ens) som jag sett/hört läst den fullkomligen älskar den. Så förväntningarna var minst sagt skyhöga. Till en början (ungefär första halvan) förstod jag inte riktigt vad som var så fantastiskt med den. Jo, visst, den var superbra redan då, men inte sådär bästa-jag-läst-hela-året-eller-kanske-hela-livet bra som många verkar tycka. Däremot mot slutet, samt nu några timmar efteråt, så förstår jag. Tror jag. Den är skriven på ett lite speciellt sätt och karaktärerna (läs: Augustus Water) är underbara. Finns en massa citat, uttryck och dialoger som jag skulle vilja markera i boken, men hittar inte igen dem så får bli när jag läser om den. För läsa om den kommer jag göra. När jag var klar med sista sidan och jag slog igen boken var min första impuls att slå upp den på första sidan och börja om. Kan varmt rekomendera (precis som alla andra i bokvärlden) den här boken till alla. Framförallt om du gillar verklighetsbaseerade böcker med tonårskärlek och jobbiga ämnen (i det här fallet: cancer och döden).
Betyg: ★★★★★
Första meningen: På senvintern mitt sjuttonde levnadsår kom min mamma fram till att jag var deprimerad, antagligen för att jag sällan gick hemifrån, låg rätt mycket i sängen och lästa samma bok om coh om igen, inte åt så ofta och ägnade en ganska stor del av min riktiga fritid åt att tänka på döden.
Kommentarer
Trackback
