Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Titel: Himmelstrand
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront förlag
Språk: Svenska
Antal sidor: 411
Antal sidor: 411
Handling: (från baksidan)
Fyra husvagnar. Fyra bilar
Fyra husvagnar. Fyra bilar
Husvagnarna är av olika årsmodeller, storlek och utförande, men de är alla vita. Bilarna mer olika, men två är av märket Volvo. Alla bilar har dragkrok, givetvis. Två har takräcke.
Utöver det: ingenting förutom människor. Tre vuxna och ett barn som vandrar mellan vagnarna och bilarna, de övriga ännu sovande, ovetande, kanske drömmande.
Bortom den lilla kretsen av vagnar finns bara gräs. En gräsmatta med drygt tre centimeter långa strån som sträcker sig så långt ögat kan nå, i alla riktingar.
Det är en tom plats.
Det går inte att veta vad som finns bakom horisontlinjen, under jorden, ovanför himlen, men för ögonblicket är det en tom plats. Ingenting. Förutom människor. Och i varje människa en värld i sig.
Tio personer förflyttas med sina husvagnar till tomheten. En blå himmel utan sol och ett till synes oändligt fält. På radion spelas enbart gammal svensktoppsmusik. När de rör sig ut på fältet tvingas de konfrontera sina rädslor och sin längtan i fysisk gestalt. Det kommer att förändra dem. Vilka är vi när vi ingenting har? Vart får vi när ingenstans finns att gå? Vad gör vi för vår kärlek när det verkligen gäller?
Mina tankar: (från Goodreads)
Ajvide har igen lyckats fånga mig i en värld av obehagliga, konstiga och hemska saker. Det finns en anledning till att han är min favorit av svenska författare.
Ajvide har igen lyckats fånga mig i en värld av obehagliga, konstiga och hemska saker. Det finns en anledning till att han är min favorit av svenska författare.
Tio människor, en katt och en hund vaknar upp en morgon till ingenting. Kvällen innan befann de sig i sina husvagnar på en camping, men nu finns det ingenting utanför fönstren. Ingenting förutom tre centimeter högt gräs och en blå himmel utan sol så långt ögat når.
Boken hoppar mellan allas perspektiv, utom katten och ena av de två barnen som är där. Eller vad hon nu är för något. Man kan tänka sig att det blir rörigt att följa tio olika perspektiv på samma gång, men det är så bra gjort att det bara är intressant. Kom på mig själv flera gånger att längta till att nästa del med någon viss karaktär skulle fortsätta.
Sen har vi såklart det typiska för Ajvide. Det konstiga. Allt är så konstigt hela tiden. Några ledtrådar här och några där men sällan något som ger svar på något. I en början är det spännande, till att övergå till frustration och sedan accepterar man det bara. Det är konstigt och så är det bara! I slutet hade jag ändå inte fått saker förklarade för mig, men det var okej. Saker hände liksom för att de skulle hända.
Jag gav den här boken fem stjärnor. Jag velade mellan fyra och fem, men det fick bli fem. Dock skulle jag inte säga att det är den bästa Ajvide-boken men den är bra. Väldigt bra.
Betyg: ★★★★★
Första meningen: "På bristen känner man en människa."
The Name of the Wind av Patrick Rothfuss
Titel: The Name of the Wind
Författare: Patrick Rothfuss
Serie: The Kingkiller Chronicle (#1)
Förlag: Gollancz
Språk: Engelska
Antal sidor: 672
Antal sidor: 672
Handling: (från baksidan)
I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.
I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.
My name is Kvothe.
You may have heard of me
Mina tankar: (från Goodreads)
"My name is Kvothe. You may have heard of me."
This is a story about a man telling his story. Starting at the beginning with his family and being part of the Edema Ruh, to the University with the enormous Archives and his adventures with dragos and princesses. That last part might not be entirely true. It depends on how you want to look at it. His story is wonderful, heartbreaking, breathtaking.
I understand why there are rumours about Kvothe.
Over all this is one of the best fantasy books I've ever read. Period. Rothfuss' language is amazing, magical, beautiful. I wanted to know more since the very beginning. And now, when I read the whole thing, there are still things I want answared. People I want to know more about. Luckily there are a sequel out there, and more books are planned to be realeased. I want need to read them!
Betyg: ★★★★★
