Titel: Himmelstrand

Författare: John Ajvide Lindqvist

Förlag: Ordfront förlag

Språk: Svenska
Antal sidor: 411

 

Handling: (från baksidan)
Fyra husvagnar. Fyra bilar

 

Tio personer förflyttas med sina husvagnar till tomheten. En blå himmel utan sol och ett till synes oändligt fält. På radion spelas enbart gammal svensktoppsmusik. När de rör sig ut på fältet tvingas de konfrontera sina rädslor och sin längtan i fysisk gestalt. Det kommer att förändra dem. Vilka är vi när vi ingenting har? Vart får vi när ingenstans finns att gå? Vad gör vi för vår kärlek när det verkligen gäller?

 

Mina tankar: (från Goodreads)
Ajvide har igen lyckats fånga mig i en värld av obehagliga, konstiga och hemska saker. Det finns en anledning till att han är min favorit av svenska författare.

 

Tio människor, en katt och en hund vaknar upp en morgon till ingenting. Kvällen innan befann de sig i sina husvagnar på en camping, men nu finns det ingenting utanför fönstren. Ingenting förutom tre centimeter högt gräs och en blå himmel utan sol så långt ögat når.

 

Boken hoppar mellan allas perspektiv, utom katten och ena av de två barnen som är där. Eller vad hon nu är för något. Man kan tänka sig att det blir rörigt att följa tio olika perspektiv på samma gång, men det är så bra gjort att det bara är intressant. Kom på mig själv flera gånger att längta till att nästa del med någon viss karaktär skulle fortsätta.

 

Sen har vi såklart det typiska för Ajvide. Det konstiga. Allt är så konstigt hela tiden. Några ledtrådar här och några där men sällan något som ger svar på något. I en början är det spännande, till att övergå till frustration och sedan accepterar man det bara. Det är konstigt och så är det bara! I slutet hade jag ändå inte fått saker förklarade för mig, men det var okej. Saker hände liksom för att de skulle hända.

 

Jag gav den här boken fem stjärnor. Jag velade mellan fyra och fem, men det fick bli fem. Dock skulle jag inte säga att det är den bästa Ajvide-boken men den är bra. Väldigt bra.

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: "På bristen känner man en människa."

Titel: The Name of the Wind  

Författare: Patrick Rothfuss

Serie: The Kingkiller Chronicle (#1)

Förlag: Gollancz

Språk: Engelska
Antal sidor: 672

 

Handling: (från baksidan)
I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.

 

My name is Kvothe.

 

You may have heard of me

 

Mina tankar: (från Goodreads)

 

This is a story about a man telling his story. Starting at the beginning with his family and being part of the Edema Ruh, to the University with the enormous Archives and his adventures with dragos and princesses. That last part might not be entirely true. It depends on how you want to look at it. His story is wonderful, heartbreaking, breathtaking.

 

I understand why there are rumours about Kvothe.

 

Over all this is one of the best fantasy books I've ever read. Period. Rothfuss' language is amazing, magical, beautiful. I wanted to know more since the very beginning. And now, when I read the whole thing, there are still things I want answared. People I want to know more about. Luckily there are a sequel out there, and more books are planned to be realeased. I want need to read them!

 

Betyg: ★★★★★

Titel: The Raven Boys

Författare: Maggie Stiefvater

Förlag: Scholastic

Språk: Engelska
Antal sidor: 408

 

Handling: (från baksidan)

"There are only two reasons a non-seer would see a spirit on St. Mark's Eve. Either you're his true love... och you killed him."

Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk oast. Blue never sees them - until this year, when a boy emerges from the dark ans speaks to her.

His name is Gansey, end he's a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble. 

But Blue is drawn to Gansey, in a wat she can't entirely explain. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents the privilege around him; Ronan, the fierve soul whose emotions range from anger to dispair; and Noah, the taciturn watcher who notices many things but says very little.

For as long as she can remember, Blue has been warned that she will curse her true love to die. Shw doesn't believe in true love and never thought this would be a problem. But as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she's not so sure anymore.

 

Jag är lite ovan att läsa på engelska, och det här kanske inte var den bäste boken att göra det på trots att det är en ungdomsbok. Maggies språk är lite annorlunda så ibland var det lite knepigt att förstå vad hon menade. Man behövde liksom läsa lite mellan raderna kan man säga.

Över lag tycker jag att den här boken var riktigt bra! Bra karaktärsbyggnad och ett spännande ämne. Lite seg i mellan åt tyckte jag att den var. Men språket är underbart när man kommer in i det. Och det man får veta framåt slutet om..... Aaah! It blew my mind! Och slutet, de sista meningarna. Oj. 

Läs den!

 

Betyg: ★★★★

 

Första meningen: "---." (Lägger in den sen)

Titel: Maus

Författare: Art Spiegelman

Förlag: Brombergs

Språk: Svenska
Antal sidor: 295

 

Handling: (från adlibris.se)

 

Nackdelen med att inte skriva recensioner direkt man läst dem: Man glömmer lite. Men mycket från den här kommer jag ihåg. 

Jag lånade den på biblan och började läsa direkt jag kom hem, och sen var jag helt fast. Sträcktläste den i princip. Den var så otroligt bra!

I den här serieboken skriver Art om sin pappa och hans historia under andra världskriget. Judarna porträtteras som möss och nazisterna som katter. Polackerna som grisar, svneskarna som renar, och det dyker upp några andra djur också tror jag. 

Den handlar som sagt om Arts pappa som var med under andra världskriget, dels vid fronten i början, och sedan hamnar han till sist i koncentraionsläger. Det är såklart en hemsk historia, precis som allt med kriget, som berättas med bilder och text på ett sätt som verkligen fångade mig. 

Enda problemet jag hade tror jag beror på översättarna. Boken jag läste är egentligen två böcker som samlats i samma volym och jag tror de två böckerna hade olika översättare. I andra boken har nämligen pappan fått någon form av brytning verkar det som, vilket han inte hade i första. Tog ett tag innan jag insåg att det nog ska vara så och att de bara översatt olika.

Rekomenderas till alla. Verkligen alla! Läs den bara. 

Jag planerar redan att läsa om den någon gång. Kanske på engelska den gången. 

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: "Det var sommar minns jag."

Titel: Legend

 

Författare: Marie Lu

Serie: Legend (#1)

Förlag: Modernista

Språk: Svenska
Antal sidor: 291

 

Handling: (från adlibris.se)

 

Hade hört många rekomendera den här boken och när jag hittade den som e-bok på biblioteket tänkte jag: Varför inte? Ångrar inte för en sekund att jag läste den. Blev minst sagt positivt överraskad!

I boken får man följa June och Day varannat kapitel. June är tuff och hår och jag tycker hon är grym! Day gillar jag också väldigt mycket. Handlingen är spännande och jag ville verkligen veta hur det skulle gå för alla!

En sak jag uppskattade, men som jag inte vet om så många håller med om, var att det inte var så mycket "kärlekstjafs". I vissa böcker stör jag mig på sånt men i den här, utan att avslöja för mycket, är det bara lite kärleksintressen. Alldeles lagom enligt mig. 

Rekomenderar definitivt boken om du gillar dystopier, spänning, mysterier och att läsa ur olika personers perspektiv. 

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: "Min mamma tror att jag är död." (Tror jag om jag minns rätt. Har inte kvar boken)

Titel: Den femte systern

Författare: Mårten Sandén

Serie: Janikke Faltin (#1)

Förlag: Rabén & Sjögren

Språk: Svenska
Antal sidor: 131

 

Handling: (från baksidan)

En kall vinternatt för mer än etthundrasjuttio år sedan lyckas en man vid namn Karmelius öppna porten till helvetet med hjälp av sina fem föttrar. Hans plan är att en av döttrarna ska föda djävulen in i världen. Men ritualen avbryts och Karmelius spärras in och avrättas. Tvåhundra år senare blir den gravida Elisabeth och sextonåriga Jannike anfallna av en vätte. Jannike dras in i en värld av levande döda och ondska som kan ta mänsklig form. Allt tyder på att någon av Karmelius ättlingar är i full färd med att förverkliga sin förfärders plan.

 

Jag är svag för historier som innehåller vättar, troll och annat i modern tappning, därför plockade jag upp uppföljaren Det viskande barnet. Men eftersom det var en uppföljare ville jag läsa första boken först. 

Den femte systern är väldigt underhållande. Redan några sidor in börjar det hända saker och det fortsätter hända saker under hela boken. Jannike gillar jag. Hon är tuff och rätt obrydd med ovårdat språk. Känns uppfriskande att läsa om en sån karaktär i mellan åt. Ett stort minus är att jag tycker hela boken är förvirrande i mellan åt. Jag tappar bort mig var de är och vad de ska göra och vad som hänt. Det är lite rörigt och även fast jag läst klart boken är jag osäker på hur vissa delar i historien hänger ihop.

Men jag kan inte låte bli att gilla den ändå och ska absolut läsa nästa bok också.

 

Betyg: ★★★

 

Första meningen: "Ostende nobis, Domine Satanas, potenitiam tuam!"

Titel: Cirkeln

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Serie: Engelsfors (#1)

Förlag: Rabén & Sjögren / Elib AB

Språk: Svenska
Antal sidor: 410

Format: E-bok (bibliotekslån)

 

Handling: (Från adlibris.se)

 

...

Det här var nog inte riktigt något för mig. Handlingen lät lovande och den hade fått så bra recensioner från flera håll. Några tjejer får vet att de är häxor och ska beskämpa ondskan i en vanlig, tråkig svensk småstad. Lät spännande, men det var det inte. Jag höll faktiskt på att ge upp ett par gånger men hoppades att den skulle bli bättre och ville ändå veta hur det skulle sluta. 

Hade jag läst den här som tonåring under höstadie- eller gymnasietiden hade jag nog tyckt om den mycket mer, för det är verkligen en ungdomsbok (och en rätt bra sådan). Men eftersom jag hoppades på mer fantasy, magi och spänning blev jag besviken. Karaktärerna är så stereotypsika att jag suckade både en och två gånger åt dem. Vi har den stela och allvarliga plugghästen, knubbiga mobboffret, den alternativa, den vettiga ledaren, mobbaren som är populär men ingen egentligen gillar och den lite slampiga partytjejen. Såklart ska dessa tjejer, som inte känner varandra eller har något gemensamt, samarbeta för att rädda världen. Typ. Största delen av boken består av tjejernas bakgrunder (och inte heller allas bakgrund, vet nästan inget om Linnéa eller Ida?). Problem hemma, med vänner, i skolan och såklart kärlekslivet. Absolut intressant om man vill ha en typisk ungdomsbok, men jag förväntade mig som sagt mer fantasy. Mot slutet blev det trots allt lite bättre med en del bra twistar och en rätt spännande upplösning. Kanske får ta och läsa om den men med rätt förväntningar, då kanske jag skulle uppskatta den mer. Osäkert om jag kommer läsa fortsättningen.

 

Betyg: ★★

 

Första meningen: Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga.

Titel: Restaurangen vid slutet av universum

Författare: Douglas Adams

Originaltitel: The Restaurant at the End of the Universe

Serie: Liftarens guide till galaxen (#2)

Förlag: Ponto Pocket

Språk: Svenska
Antal sidor: 212

 

Handling: (Från baksidan)

När alla frågor om rynd, tid, materia och meningen med livet är besvarade, återstår endast en fråga: Var ska vi äta middag? Restaurangen vid slutet av universum erbjuder den ultimata gastronomiska upplevelsen och, för en gångs skull, finns det ingen morgondag att oroa sig för. 

Arthur Dents resa genom rymden forstsätter då han reser till tidens ände i sökandet efter en anstndig måltid och samtidigt råkar förändra framtiden för hela mänsligheten.

 

Jag skrattade så att jag grät när jag läste vissa delar. Det kan ha berott lite på att jag var trött men jag tror främsta anledningen är att den här boken är otroligt rolig. Jag läste första boken (Liftarens guide till galaxen) förra året och minns tyvärr inte jättemycket från den, förutom att den var väldigt bra och rolig. När jag nu läste den här var jag lite mer fokuserad och det tror jag man behöver vara om man ska hänga med i allt som händer. Allt är så random och konstigt och roligt! Marvin, den deprimerade roboten, är såklart en av mina favoritkaraktärer. Det här är också en bok jag gärna hämtar citat ur och jag skulle ha haft små post-it för att märka ut dem (Dock har jag satt ett bokmärke på en av mina favoritsidor i boken när Ford och Arthur ska bli utrfårgade av en vakt. Hysteriskt roligt enligt mig!) Jag förstår dock att inte alla förstår sig på boken då man behöver ha en viss humor för att förstå det roliga i allt random. Men om man tycker sånt är roligt, då är det här verkligen en bok jag kan rekomendera!

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: Detta har hänt: I begynnelsen skapades universum.

Titel: Tidsresenärens hustru

Originaltitel: The Time Traveler's Wife

Författare: Audrey Niffenegger

Förlag: Bonnier Pocket

Språk: Svenska
Antal sidor: 463

 

Handling: (Från baksidan)

Henry är en stilig, bohemisk bibliotikarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat. De har känt varandra sedan Clare var 6 år och Henry var 36 och gifter sig när Clare är 22 och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Utan förvarning ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Då Henry inte kan ta med sig något från en tid till en annan hamnar han naken, pank och hungrig i ömsom komiska, ömsom skräckfyllda situationer. Och Clare han bara vänta på att han ska återvända.

Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma uppbrott. Kampen mot sjukdomen blir en kamp för att hålla fast tiden och livet självt. 

 

Det här är ingen häftig sci-fi historia (även om den kategoriseras som sci-fi?) med en massa tidsresor och coola äventyr. Det är en historia om kärlek mellan en ofrivillig tidsresenär och en flicka. Tidsresorna Henry gör/blir utsatt för sker aldrig av fri vilja, och om han fick välja skulle han sluta göra dem direkt. Det är en annan syn på tidsresor än andra tidsresehistorier. Dessa resor ofta jobbiga och inte sällan farliga. Fast ibland kan de vara fina, mysiga och underbara också. 

I början av varje ny scen (?) får man veta vilket datum det är och hur gammal Henry och Clare är. Man får också läsa historien ur bådas perspektiv och de är avdelade med stycken som börjar med "Clare:" eller "Henry:". Både de här sakerna hör att det är lätt att hänga med i svängarna, vilket behövs för det hoppas hej vilt i mellanåt! 

Jag har lite blandade känslor kring den här boken. Mestadels bra. Den börjar starkt vid Clare och Henrys första möte (enligt Henrys tidslinje) och hoppar fram och tillbaka i tid och rum. Slutet är också jättebra. Där i mellan är det lite sådär. Vissa delar måste jag erkänna är lite långsamma och sega, medan andra så intressanta att jag inte vill lägga undan boken. Något jag verkligen uppskattade i den här boken var karaktärerna! Inte bara Henry och Clare utan alla runt om kring dem: vänner och familj. Jag får en minst lika klar bild på människorna runt om kring dem som jag får av Clare och Henry. 

Över lag en väldigt fin bok som både fick mig att känna både glädje och förtvivlan.

 

Betyg: ★★★★

 

Första meningen: Det är svårt att bli övergiven. 

Titel: Insurgent

Originaltitel: Insurgent

Författare: Veronica Roth

Serie: Divergent (#2)

Förlag: Modernista

Språk: Svenska
Antal sidor: 381

 

Handling: (Från adlibris.se/baksidan)

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.

Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.

Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

 

Andra delen i Divergent-serien är nu utläst. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken av böckerna jag tyckte mest om. Båda är väldigt bra! I Insurgent kände jag att jag lärde känna karaktärerna, framför allt Tris, bättre. Hon har blivit betydligt tuffare men också mer vårdslös än i första boken. Sorg och skuldkänslor. Hon har totalt slutat bry sig om sin säkerhet och delvis andras känslor tycker jag. I mellan åt känns det lite tjatigt med vissa av hennes problem. 

Något jag stör mig på i den här serien är de svenska "namnen" på falangerna! På svenska heter de ju De osjälviska, De tappra, De lärda, De ärliga och De fridfulla. På engelska heter de, som jag förstått det, Abnegation, Dauntless, Erudite, Candor och Amity vilket visserligen är engelska ord som är synonym med det falangerna står för, men de låter ju helt klart mer som namn. Kan tycka att det låter lite fånigt på svenska helt enkelt och hade nästan velat läsa de på engelska bara för det. 

Dock tog det mig typ en månad (!) innan jag verkligen kom in i boken. På ca en månad hade jag tagit mig igenom kanske 40 sidor. Galet. Oklart om det beror på boken eller om det var för att jag hade så mycket i skolan (Jag tror mer på det sista faktiskt). Men när jag väl kom in i den var det svårt att sluta. Full fart och massa spänning! Jag har verkligen fastnat för den här serien nu och ser fram emot nästa del!

 

Betyg: ★★★★

 

Första meningen: Jag vaknar med hans namn i min mun.

Titel: Vintervålnader

Författare: Kate Mosse

Förlag: Månpocket

Språk: Svenska
Antal sidor: 239

 

Handling: (Från adlibris.se)

 

Den här boken hittade jag av en slump på en rea. Ett impulsköp skulle man kunna kalla det (10 kr tror jag att jag betalade för boken). Så jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig av boken. Jag hittade lite recensioner om den och andra av Kate Mosses böcker, och de flesta sa att den var okej men att hennes andra böcker var bättre. 

Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att ta mig igenom den här i mellan åt, trots att den inte är speciellt tjock. Men att ta upp den och fortsätta kändes inte alls speciellt lockande alla gånger och därför tog det tid innan jag läste ut den. Jag tror att den var lite för seg för min smak. Det hände inte speciellt mycket i den egentligen förutom några lite större händelser. Kuslig var den inte alls (förutom kanske ett par scener i slutet som mer var lite smått obehagliga på sin höjd) och den var förutsägbar. Jag velade om jag skulle ge den en tvåa eller trea men det blev en trea till sist. De stora plussen som vägde över var: 1) Bilderna. Boken har ett antal jättefina teckningar. Ibland kan ju bilder "förstöra den egna bilden" av boken, men här tyckte jag istället att de hjälpte och skapade en mysig stämning. 2) Författarens kommentarer i slutet. Utan att spoila för mycket skriver hon om verkliga händelser som är kopplade till boken och som gav henne inspiration till att skriva den. Det var både intressant och kul att vissa delar var verklighetsbaserade.

Över lag en helt okej bok (fast seg!).

 

Betyg: ★★★

 

Första meningen: Han gick som om han nyss återvänt till världen.

Titel: Den femte vågen

Originaltitel: The Fifth Wave

Författare: Rick Yancey

Förlag: Rabén & Sjögren

Språk: Svenska
Antal sidor: 491

 

Handling: (Från adlibris.se)

 

Den här boken gick jag och suktade efter i flera veckor innan jag faktiskt köpte den, så var väldigt sugen på att läsa den. Rymdvarelser och lite postapokalyptisk värld var tydligen något jag var sugen på att läsa. Hur som helst köpte jag den med de skyhöga förväntningarna jag hade från de recensioner jag läst. Levde boken upp till dem? Absolut! Jag blev helt fast i den här boken och tyckte inte att den alls kändes så lång som de nästan 500 sidorna den faktiskt var. I boken får man faktiskt följa två personer parallellt och sättet boken är indelad gillar jag. Den är indelad i flera delar (drygt tio om jag minns rätt) där varannan del får man följa Cassie, och varannan en annan person. Jag kan nog inte berätta så mycket utan att spoila för mycket men kan i alla fall säga att den är otroligt bra och många gånger riktigt spännande. Och Cassie. Henne gillar jag! Trots allt som hänt är hon besämd och tuff (eller ja, emellan är väl även hon lite uppgiven men vem skulle inte vara det i den här världen...). Och många av de andra karaktärerna är också underbara. Slutet i boken ska jag såklart inte spoila heller, men det märktes att det ska komma en fortsättning då det inte riktigt fick ett avslut. Är fortfarande en del saker jag vill ha svar på.

Om du tycker om rymdvarelser, sci-fi, och lite postapokalyps så läs den här! Rekomenderas!

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: Det blir ingen uppvaknande.

Titel: Förr eller senare exploderar jag

Originaltitel: The Fault in Our Stars

Författare: John Green

Förlag: Bonner Carlsen

Språk: Svenska
Antal sidor: 308

 

Handling: (Från adlibris.se)

Jag gillar Hazel. Jag älskar Augustus. Jag hatar cancer. Eller egentligen känner jag väl som karaktärerna i boken: Jag hatar inte cancern, utan universum. Innan jag började läsa Förr eller senare exploderar jag hade jag hört så mycket gott om den. Alla (nej, jag överdriver nog inte ens) som jag sett/hört läst den fullkomligen älskar den. Så förväntningarna var minst sagt skyhöga. Till en början (ungefär första halvan) förstod jag inte riktigt vad som var så fantastiskt med den. Jo, visst, den var superbra redan då, men inte sådär bästa-jag-läst-hela-året-eller-kanske-hela-livet bra som många verkar tycka. Däremot mot slutet, samt nu några timmar efteråt, så förstår jag. Tror jag. Den är skriven på ett lite speciellt sätt och karaktärerna (läs: Augustus Water) är underbara. Finns en massa citat, uttryck och dialoger som jag skulle vilja markera i boken, men hittar inte igen dem så får bli när jag läser om den. För läsa om den kommer jag göra. När jag var klar med sista sidan och jag slog igen boken var min första impuls att slå upp den på första sidan och börja om. Kan varmt rekomendera (precis som alla andra i bokvärlden) den här boken till alla. Framförallt om du gillar verklighetsbaseerade böcker med tonårskärlek och jobbiga ämnen (i det här fallet: cancer och döden). 

 

Betyg: ★★★★★

 

Första meningen: På senvintern mitt sjuttonde levnadsår kom min mamma fram till att jag var deprimerad, antagligen för att jag sällan gick hemifrån, låg rätt mycket i sängen och lästa samma bok om coh om igen, inte åt så ofta och ägnade en ganska stor del av min riktiga fritid åt att tänka på döden.