Merewens bokblogg

Titel: Tidsresenärens hustru

Originaltitel: The Time Traveler's Wife

Författare: Audrey Niffenegger

Förlag: Bonnier Pocket

Språk: Svenska
Antal sidor: 463

 

Handling: (Från baksidan)

Henry är en stilig, bohemisk bibliotikarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat. De har känt varandra sedan Clare var 6 år och Henry var 36 och gifter sig när Clare är 22 och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Utan förvarning ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Då Henry inte kan ta med sig något från en tid till en annan hamnar han naken, pank och hungrig i ömsom komiska, ömsom skräckfyllda situationer. Och Clare han bara vänta på att han ska återvända.

Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma uppbrott. Kampen mot sjukdomen blir en kamp för att hålla fast tiden och livet självt. 

 

Det här är ingen häftig sci-fi historia (även om den kategoriseras som sci-fi?) med en massa tidsresor och coola äventyr. Det är en historia om kärlek mellan en ofrivillig tidsresenär och en flicka. Tidsresorna Henry gör/blir utsatt för sker aldrig av fri vilja, och om han fick välja skulle han sluta göra dem direkt. Det är en annan syn på tidsresor än andra tidsresehistorier. Dessa resor ofta jobbiga och inte sällan farliga. Fast ibland kan de vara fina, mysiga och underbara också. 

I början av varje ny scen (?) får man veta vilket datum det är och hur gammal Henry och Clare är. Man får också läsa historien ur bådas perspektiv och de är avdelade med stycken som börjar med "Clare:" eller "Henry:". Både de här sakerna hör att det är lätt att hänga med i svängarna, vilket behövs för det hoppas hej vilt i mellanåt! 

Jag har lite blandade känslor kring den här boken. Mestadels bra. Den börjar starkt vid Clare och Henrys första möte (enligt Henrys tidslinje) och hoppar fram och tillbaka i tid och rum. Slutet är också jättebra. Där i mellan är det lite sådär. Vissa delar måste jag erkänna är lite långsamma och sega, medan andra så intressanta att jag inte vill lägga undan boken. Något jag verkligen uppskattade i den här boken var karaktärerna! Inte bara Henry och Clare utan alla runt om kring dem: vänner och familj. Jag får en minst lika klar bild på människorna runt om kring dem som jag får av Clare och Henry. 

Över lag en väldigt fin bok som både fick mig att känna både glädje och förtvivlan.

 

Betyg: ★★★★

 

Första meningen: Det är svårt att bli övergiven.